|
|
Lot lämnar Sodom
|
12Och männen sade till Lot: "Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe. |
Männen måste ha ropat det där genom ett fönster eller liknande, för änglarna hade ju dragit in Lot i huset och stängt dörren efter sig. Hur som helst verkar det lite överdrivet att förvisa hela Lots släkt bara för att han själv är psykiskt sjuk. Speciellt verkar det dumt att skicka med honom döttrarna, eftersom det är mot dem som de sjukaste av hans fantasier riktar sig.
| 13Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför Herren, att Herren har utsänt oss till att fördärva dem." |
Nu överreagerar männen verkligen. Att riva hela staden bara för att Lot har satt sin fot där är måttlöst överdrivet. Dessutom visar de tecken på storhetsvansinne när de hävdar att Gud har sänt dem. Om jag minns rätt så kom de till fots till Lots hus för att få sig ett ligg. Därifrån är det ganska långt till något som gör att man förtjänar att kallas Guds sändebud.
| 14Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: "Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty Herren skall fördärva staden." Men hans mågar menade att han skämtade. |
Och Lot faller för bluffen som en skenande enbent elefant. Inte konstigt att svärsönerna trodde att han skämtade. Det här måste vara de två döttrarnas pojkvänner. Om jag var en av dem skulle jag ha klubbat ihjäl Lot för länge sedan för att skydda min flickvän. Man kan också fråga sig hur Lot kunde veta att hans döttrar var "orörda" när han erbjöd stadens män att våldföra sig på dem. Fast det kanske bara var som han sa. Säkert har han själv varit på dem, pervot.
| 15När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: "Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning." |
Och änglarna lallar med. Låt Lot behålla sina små incestoffer till döttrar! Bara Lot, som var så snäll och bjöd på osyrat bröd, kommer undan det straff som staden tydligen ska drabbas av - troligen för männens övertramp när de sa att Gud hade sänt dem.
| 16Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom; och de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de honom. |
Nja, jag tror nog att stadens män hade andra orsaker att vilja bli av med Lot. Men jag förstår fortfarande inte varför de inte kan förbarma sig över döttrarna och låta dem slippa följa med. En man som nästan utan anledning erbjuder en hel stad att begå gruppvåldtäkt mot de egna döttrarna kan bara inte vara en lämplig far under några omständigheter.
| 17Och medan de förde dem ut, sade den ene: "Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås." |
Vem talar? Här måste Lot ha tittat sig förvirrat omkring. Fast allvarligt talat så antar jag att det är den så kallade Herren som talar, även om detta inte framgår helt entydigt av texten. Det är intressanta regler som han sätter upp. Lot får inte vända sig om, inte stanna och han måste hinna upp i bergen på en, för honom okänd, tid. Själv vill jag bara tillägga: "Watch out for snakes!"
| 18Men Lot sade till dem: "Ack nej, Herre. |
Till vilka?! Hade den här författaren verkligen ingen korrekturläsare över huvud taget? Eller är Lot så oerhört förvirrad? Han hör "Herrens" röst i sitt huvud och så vänder han sig mot de män som just har förvisat honom och säger: "Ack nej, Herre". I den situationen hade jag troligen bara skakat på huvudet, gått tillbaka in i staden och låst porten ordentligt. Fast det är, oavsett mot vem han vänder sig, modigt av Lot att säga emot Gud på det här sättet.
| 19Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att jag omkommer. |
Nej, hur svårt kan det vara att förstå de här instruktionerna? Du ska upp i bergen för att inte dö. Om du inte flyr upp i bergen kommer du att dö. Och hur kan du säga att du inte kommer att hinna? Du vet ju inte hur mycket tid du har på dig!
| 20Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten; låt mig fly undan dit - den är ju så liten - på det att jag må bliva vid liv." |
Du förstår inte. Du måste upp i bergen för att komma undan. Du är ju bara lat, för sjutton! Nej, förresten, fel av mig. Du är inte bara lat - du är fruktansvärt obstinat också. Det är tur för Lot att jag inte är hans Herre.
| 21Då svarade han honom: "Välan, jag skall ock häri göra dig till viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om. |
Usch, vilken fjolla han är, den där guden. Man kan verkligen fråga sig vem det egentligen är som bestämmer. "Jaså, du orkar inte gå bort till de där bergen? Ja, jag antar att det är tillräckligt att du flyttar till den där förorten istället. Okej, jag ska hämta en öl till dig..."
| 22Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du har kommit dit." Därav fick staden namnet Soar. |
Så det fanns inte ens någon tidsbegränsning! Hur kunde Lot då hävda att han inte skulle hinna upp i bergen? Ska det vara så här lätt att överlista Gud? Och vad tusan har namnet Soar med hela den här bisarra berättelsen att göra? Lot blev förvisad från Sodom och flyttade till en förort. Härav följer uppenbart att förorten får namnet Soar. Nej, jag kan inte se sambandet.
|