Då bar det tillbaka till Sydlandet. Abram hade ju gjort sig omöjlig i Egypten genom att försöka gifta bort sin hustru med Farao. Och stackars Lot fick snällt svansa med.

2Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.

Att döma av vad vi har sett hittills är det antagligen stöldgods alltihopa. Det mesta har han nog lurat av folk som trodde att de skulle få gifta sig med hans "syster".

3Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stått, mellan Betel och Ai,

Efter alla dessa flyttar har han alltså kommit tillbaka till, om inte det ställe där han började, så i alla fall det ställe där han bodde efter att ha flyttat en tre-fyra gånger.

4dit där han förra gången hade rest ett altare. Och där åkallade Abram Herrens namn.

Ja, tack för att du påminner om den där tråkiga berättelsen.

5Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur och tält.

Antagligen hade han fått dem för att hålla käften om Abrams och Sarais bedrägerier. Jag menar, hittills har vi inte hört något ont om Lot och jag tycker att man ska tro gott om folk så länge man kan även om de reser i mindre gott sällskap.
     Förresten, är inte "fäkreatur" lite tårta-på-tårta? Motsatsen måste ju vara "folkkreatur".

6Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans;

"Det här landet är inte stort nog åt oss båda." Jag tror inte att den här konflikten berodde på att deras ägodelar var för stora för att få plats i landet. Riktigt så litet var nog inte landet. Och riktigt så bra hade deras bedrägerier nog inte betalat sig.

7och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde på den tiden kananerna och perisserna där i landet.

Det låter mer troligt. Deras herdar bråkade med varandra. Men varför blanda in kanaperna och penserna i bråket?

8Då sade Abram till Lot: "Icke skall någon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju fränder.

Jag tycker att Abram låter lite hotfull. Antagligen hade Lot sagt att han inte ville vara med om Abrams lilla fiffel-och-bluff-verksamhet längre.

9Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig; vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster."

"Vad som helst, bara vi inte är på samma ställe. Jag är så jävla trött på dig och dina skrupler!"

10Då lyfte Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten överallt var vattenrik. Innan Herren fördärvade Sodom och Gomorra, var den nämligen såsom Herrens lustgård, såsom Egyptens land, ända fram emot Soar.

Den underbart hedniska Jordanslätten. Synd att den blev förstörd när Gud kom dit.
     Jag tycker att det är uppseendeväckande att det står i Bibeln att allt var mycket bättre innan gudstron gjorde sitt intåg i Sodom och Gomorra. För det är ju precis det det står. "Innan Herren fördärvade Sodom och Gomorra, var den nämligen såsom Herrens lustgård" måste betyda att människorna hade det mycket bättre innan det fick veta något om Gud.

11Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten. Och Lot bröt upp och drog österut, och de skildes så från varandra.

Det måste ha varit mycket befriande för Lot, som äntligen kunde börja leva ett lugnt och ärligt liv istället för det kringflackande rövarleverne som Abram släpade med honom på.

12Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på Slätten och drog med sina tält ända inemot Sodom.

Skönt för Lot att Abram äntligen hade slutat flytta omkring. På så sätt fanns det ingen risk att de skulle stöta på varandra igen.

13Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.

Ojdå! Det här var en spännande cliffhanger, må jag säga.