Ja, att flytta har ju varit Abrams lösning på alla problem hittills. Och på frånvaron av problem också för den delen.

11Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: "Jag vet ju att du är en skön kvinna.

Så otroligt snygg kan hon ju nu inte ha varit. Abram var ju sjuttiofem redan när han flyttade från Haran och han hustru kan inte ha varit speciellt mycket yngre än han. Men visst är det härligt att se att gamla människor också han smickra varandra som ett nykärt par.

12Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.

Genom sig själv känner man andra. Inte tror jag att egyptier är riktigt så mordiska, ens om det nu hade varit en ung och fräsch kvinna de fick syn på.

13Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva."

Vadå "för din skull"? Vore det så illa för den Sarai om några unga egyptier ville ha henne? Då kanske hon skulle få slå sig ner och bo längre än fem minuter på samma ställe. Och inte skulle egyptierna behöva slå ihjäl Abram för att få Sarai för sig själva? Hans lösning på ett triangeldrama skulle säkert vara att flytta och det skulle nog inte vara alltför svårt att övertala Sarai att stanna.

14Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.

...för sin ålder.

15Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.

Det blev helt enkelt otroligt mycket uppståndelse för något så enkelt som en välbevarad pensionär. Jag oroar mig lite för vad farao kommer att göra med sina hövdingar när han får se vad det är de har hämtat åt honom.

16Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

Det var alltså en lyckad bluff. Det är nästan så att man misstänker att de gjorde så här ofta och att det var därför de var tvungna att flytta hela tiden. Fast man frågar sig varför någon skulle ge Abram en massa djur bara för att hans syster inte var så ful som man hade kunnat befara.

17Men Herren hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.

Vad tusan har Farao gjort för fel? Han bjöd hem Abrams hustru till sig och gav en massa saker till den som hon påstod var hennes bror. Även om det var ett underligt beteende, kan man knappast klandra honom för det på något slags moraliskt plan.

18Då kallade Farao Abram till sig och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?

Hur fick Farao reda på att hon var gift? Nåja, det spelar väl ingen roll, hans fråga är mycket berättigad.

19Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå."

Gifte de sig också? Det gjorde väl Sarai till bigamist och hon om någon borde dra på sig Guds vrede.

20Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

De fick alltså behålla presenterna som de hade lurat till sig. Jag tycker att den här Farao verkar vara en genomtrevlig kille. Han blev inte ens speciellt sur när Abram och hans gud kom och behandlade honom orättvist. De lurade honom och utsatte honom för ospecificerade "stora plågor", men ändå fick de med sig en massa presenter och kunglig eskort när de gav sig iväg. Abram i Egypten