Man måste anta att detta innebär att alla talade samma språk. Då var alltså det där om olika språk och allt vad det var i förra kapitlet bara lögn. Det var väl inte så konstigt att alla hade samma språk under tiden efter syndafloden. Då fanns det ju inte så många människor. Olika språk uppstår när människor under lång tid bor på olika ställen och inte har tillräckligt mycket kontakt med varandra.

2Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

Det där har vi hört om förut. Var det inte den där jobbige jägaren Nimrod som bodde där?

3Och de sade till varandra: "Kom, låt oss slå tegel och bränna det." Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

Det var ett käckt valspråk. Nästan i klass med "Hej hå! Hej hå! Vi till vår gruva gå!"

4Och de sade: "Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden."

Det låter lite som skåningarna och deras "Turning Torso" eller New Yorks "Freedom Tower". Redan på den tiden handlade tydligen allt om att sätta sitt stad på kartan för att locka turister. Fast man kan ju tycka att de får skylla sig lite själva om de är utspridda över hela Jorden. Ingen har väl tvingat varje familj att ge sig ut i vildmarken på egen hand.
     När det gäller det här med torn som når ända upp i himlen är problemet att definiera vad som menas med himlen. Frågan är hur högt tornet behöver vara. Tjugo meter? Hundra? Tio mil? Var börjar himlen?

5Då steg Herren ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

Oavsett hur högt de siktade så lyckades de i alla fall locka turisterna. Till och med gud fader själv förlade sin semester till Sinear.

6Och Herren sade: "Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

Nu är vi där igen och talar om ett enda folk med ett enda språk. Mycket har tytt på att människorna har flyttat iväg till olika delar av världen och utvecklat sina egna språk. Men nu verkar alla ha flyttat till den här dalen i öster.
     Gud måste vara nöjd med sin skapelse. Det går bra för människorna och de jobbar hårt på att uppfylla Jorden och allt vad det var de skulle göra.

7Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål."

Gud verkar vara väldigt osäker på sig själv. Så fort någon lyckas med något eller lär sig något nytt blir han rädd att de ska ta över hans plats. När människorna år Guds magiska frukt och lärde sig skilja på gott och ont blev han rädd och körde ut dem ur sin trädgård och lade en förbannelse över jorden. När människorna trots detta klarade sig relativt bra blev han sur igen och dränkte alla utom två. Och nu, när de äntligen har fått ihop till en stad, tänker han se till att de inte kan hjälpas åt. Gud är verkligen en patetisk stackare.

8Och så spridde Herren dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.

"Cirkulera! Det finns inget att se här." Gud lyckades sätta stopp för människornas goda sämja och samarbete. Det var duktigt.

9Därav fick den namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock Herren ut dem över hela jorden.

Så nu står den övergivna staden där som ett monument över Guds dåliga självförtroende. Varför hatar Gud fredlig samexistens?