|
|
Noa och hans söner
|
18Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. |
Ja, Noas söner kände vi också till sedan tidigare. Men den hän Kanaan var ny. Har han månne något med Kanaans land att göra?
| 19Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. |
Jo, det har vi fattat. Resten låg ju och ruttnade överallt på den nyligen torrlagda marken, så det fanns inte många andra som någon kunde härstamma ifrån.
| 20Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård. |
Det tycker jag var en lämplig åtgärd av någon som befann sig vara ansvarig för mänsklighetens överlevnad. Att plantera lite druvor och dricka sig redlös är verkligen en bra början på vilket stort projekt som helst.
| 21Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält. |
Noa var alltså en sådan där som får värmenojor på fyllan. De kommer vinglande med slipsen i oordning och skjortan halvt uppknäppt och säger: "Fan, va' varmt det är. Jag måste ha frisk luft!" Sedan klär de av sig mer och mer hela kvällen tills de, efter att ha skrapat upp knäna under försök att utan byxor stå på händerna mitt på torget, faller sovande till golvet i sitt tält.
| 22Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför. |
"Herre gud, nu har farsan däckat igen. Man tycker att han kunde varna oss så att vi slipper den där avskyvärda synen. Han har hällt vin över hela sig och kommer att förfrysa sig om vi inte gör något. Men titta inte på mig. Jag kommer inte att gå in dit igen."
| 23Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd. |
Man får förstå dem. Gubben var ju trots allt 600 år gammal och han kan inte ha varit speciellt vacker utan kläder. Noa ska vara glad att han har så ansvarsfulla söner. Själv bryr han sig uppenbarligen inte om någonting annat än sitt missbruk. Verkligen en bra början för mänskligheten.
| 24När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: |
Jag hoppas att han tänker tacka honom för att han tar hand om sin hjälplöse far och ser till att han inte skadar och gör bort sig själv. Inte för att det fanns speciellt många att göra bort sig inför. Och de som fanns visste säkert redan vad Noa gick för.
| 25"Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!" |
Han hade uppenbarligen inte vaknat upp ur ruset helt. Det här är ju tydligt fyllesnack. Kanaan hade inget med händelsen att göra och den ende som hade gjort något fel var Noa själv. Man får hoppas att hans barn hjälpte honom till en säng så att han fick sova ruset av sig.
| 26Ytterligare sade han: "Välsignad vare Herren, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl! |
Sems gud? Stackars Noa är visst helt förvirrad. Fast den det är mest synd om är ändå Kanaan, som får ta emot alla farfaderns aggressioner. Noa har ju trots allt sig själv att skylla.
| 27Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl." |
Noa försöker gifta bort sin son med sin andra son och vill att de ska leva i ett avancerat sado-masochistiskt förhållande med den tredje sonens son. Dessutom är det troligen frågan om pedofili; Kanaan måste ha fötts efter att syndafloden började, eftersom han inte var med och gick ombord på arken.
| 28Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år; |
Detta trots ett allvarligt alkoholmissbruk. Det finns helt enkelt ingen rättvisa i världen. Med tanke på Noas förmåga att dricka är det nästan så att man undrar om han inte hade kunnat använda den för att hejda syndafloden.
| 29alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han. |
Och därmed blev världen en lite bättre plats att leva på.
|