|
|
Noas offer och Herrens löfte
|
20Och Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. |
Neeej! Där försvann ett antal arter, antar jag. Det kanske hade varit klokt att vänta med att börja offra saker tills de hade hunnit föröka sig. Offrandet hade varit okej om Noa hade fått med sig sju par av de där arterna, men tidigare har det framgått med all önskvärd tydlighet att han bara tog med sig ett par av varje art.
| 21När Herren kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort. |
Det här var ett klokt beslut. Gud såg väl att det aldrig blir som man har tänkt sig. Om man säger till någon att hålla reda på de djur som man vill spara, kan puckot börja offra saker vilket ögonblick som helst.
| 22Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra." |
Den som går och väntar på en domedag kommer alltså att vänta förgäves.
|