Människorna är alltså identiska med Gud förutom att de inte lever för alltid. I så fall kan man fråga sig vilken plats Gud har i världen efter denna händelse. Hans enda uppgift var tydligen att sitta på kunskapen om vad som är gott och vad som är ont.
     Man kan också konstatera att Gud säger som en av oss. Vilka är dessa oss? Han måste helt enkelt syfta på andra gudar, vilket innebär att han inte är den ende guden som finns. Det var högintressant information, måste jag säga.
     Jag vet inte om man ska anse att det är synd eller tur att människorna inte lyckades snappa åt sig ett par frukter från livets träd. Å ena sidan hade det varit trevligt att få ett lite längre liv, men å andra sidan hade det blivit väldigt trångt om ingen någonsin dog.

23Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

Vem ska då sköta om trädgården? Ska Gud smutsa ner sina egna händer för en gångs skull? Om jag får gissa, så är trädgården helt övervuxen och förfallen vid det här laget. Visserligen låter det som om han behåller kvinnan hos sig och bara förvisar mannen, men kvinnan måste ju ha återförenats med mannen om hon ska kunna bli urmoder till allt som lever.

24Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

Är inte keruberna änglabarn? Det kan ju inte vara alltför svårt att ta sig förbi dem. Och ett svärd är ju inte så farligt utan någon som kan svinga det. Även om det är aldrig så ljungande. Dessutom placerade Gud vakterna öster om Eden, som i sin tur låg österut och även om vi aldrig fick veta vad den låg öster om, så verkar det som om väktarna står bakom lustgården.
     Nu hoppas jag att vi snarast får veta hur det gick till när kvinnan förvisades.